Mode- och textildesignern Shahid Mansouri kom till Sverige från Iran när han var sju år gammal. Uppvuxen i en kreativ familj, med en pappa som är arkitekt, var det självklart att han skulle ha ett kreativt arbete. Han utbildade sig inom mode- och textildesign, först i Sverige och sedan Australien, och flyttade sedan tillbaka till Iran för att starta upp sitt egna klädmärke. Med en spännande resa i bagaget har Shahir nu flyttat in hos Inkubatorn i Textile Fashion Center, där han jobbar att framställa sin första kollektion av kläder som byggs av moduler.
Shahir Mansouri i FashionInks syateljé där han syr upp sina prototyper. Foto: Inkubatorn i Borås.
Det var strax efter att Shahir var nyutexaminerad från UTS i Sidney som hans mamma blev sjuk och ville åka tillbaka till Iran. Shahir följde med och för att försörja sig startade han ett företag och huserade i en lokal i ett av Teherans gamla textilområden. Han köpte de maskiner han behövde och började designa och tillverka anpassningsbara klänningar och andra plagg för kvinnor. I Iran måste kvinnor enligt lag bära sjal för att inte visa håret. Även armar och ben ska täckas. Bryter man mot lagen arresteras man och bötfälls, eller hamnar i fängelse. Ändå såg Shahir ett behov av förnyelse.
– Jag märkte att kvinnorna hade en längtan efter att kunna klä sig mer fritt, och precis som i Sverige finns det ett nattliv för ungdomar, bakom stängda dörrar. Jag designade klänningar som var anpassningsbara. Tänk dig en långärmad klänning med slöja, men där slöjan kan dras ner och få ett snyggt fall, och armarna och kjolen kan dras upp och du får en snygg klänning. Kommer polisen kan du snabbt dra upp slöjan och släppa ner armarna och kjolen så att den blir heltäckande igen, säger Shahir.
Det var inte helt enkelt att driva den typen av företag i Iran. Det Shahir gjorde var egentligen olagligt, även om han snabbt blev ett namn inom modevärlden. Han anordnade illegala modevisningar och tog hela tiden stora risker för att göra det han gjorde. Eftersom han är född i Iran blev han även inkallad till en tvååring militärtjänst, men lyckades att köpa sig fri. 2013, efter fyra år i Teheran, fick han nog.
– När jag gjorde kläder till en filminspelning till en av Irans mest kända regissörer, blev det en razzia, och min dåvarande flickvän som var uppväxt i London blev hemskickad. Dessutom kände jag att mitt företag inte kunde växa mer, eftersom det fanns ett tak för hur känd jag kunde bli, då min verksamhet egentligen var illegal. Så jag fick nog och flyttade tillbaka till Sverige.
Tillbaka i Göteborg var Shahir trött på mode och arbetade med annat under några år. När han sedan köpte ett hus med en ateljé i Floda drog han återigen igång med sina designprojekt. Han hade lite maskiner sedan tidigare och började skissa på en ny kollektion, ett modulärt klädsystem. Shahir hade då haft tid att fundera på hur han kunde vara med och ställa om modevärlden till att bli mer hållbar. Hans idé gick ut på att designa kläder som kan delas upp i moduler så att konsumenten på så sätt kan köpa ett antal plagg och sedan sätta ihop dem till multipla nya.
– Min idé är att kunden ska kunna förnya sin garderob utan att köpa så många nya plagg. Genom att mixa och matcha med mina moduler kan man skapa sin egen jacka utifrån plagg man redan har, via osynliga blixtlås. På så sätt får kläderna också en längre livslängd då underhållet per modul minskar.
Shahir kom i kontakt med FashionInk av en ren tillfällighet, och efter ett Skypemöte med Simon som är affärsutvecklare, tog det bara en vecka innan han var kund och hade ett kontor i Inkubatorns lokaler i Textile Fashion Center. Hos FashionInk har han också tillgång till en syateljé där han kan jobba med sina kollektioner och framställa prototyper. Förutom verkstaden kommer Shahir få stöd i att driva själva bolaget framåt, främst att projektera och kapitalisera.
– Jag är bra på att designa kläder och vill kunna fokusera på den kreativa biten. Jag ser fram emot att få ett stöd i alla andra bitar kring att driva ett företag. Jag vill ju att mina kläder ska bli välkända och genom det vara med och förändra branschen. Jag hoppas kunna påskynda tillämpningen till mer hållbara kläder men är också ödmjuk inför att den krävs en psykosocial förändring hos konsumenten. Men om de stora modeaktörerna angriper produktionsprocessen och ser till så att vi får sjysta arbets- och djurförhållanden i industrin, så kan jag som designer bidra med den tekniska biten. Jag tror att vi är på väg mot en fjärde industriell revolution där tekniken gör det möjligt med en mer modulär köp- och andvändningsmodell. Mitt mål är att det ska bli en bra och hållbar lösning för alla!
